Undergång
Jag har ofta funderat på att gå under jorden. Förstöra allt vad gammal identitet är och bli någon annan. Någon bättre. Men det fungerar inte så. Identisk undergång är en myt och behöver mer än så. Man är trots allt mer än sitt namn, mer än sina meriter. Allt det dåliga finns fortfarande kvar och då är det liksom ingen poäng. Då kan jag lika väl dra runt som jag är, rycka upp allt vad rötter är och skaffa en folkvagnsbuss med en kruka på taket för basilikan.
Jag tror inte jag skulle klarat det heller. Skulle gå under utan Internet. Klia mig till döds av absitnens och asocialisering. För alla finns på Internet och ingen finns på riktigt. Eller nej, alla finns på riktigt. Internet är på riktigt. Bara inte här. Så utan Internet skulle allt vara tyst. Skrämmande tyst. Hemskt tyst. Och i min blödighet skulle jag inte överleva när det är så, trots att jag är enstörig för det mesta och har svårt för folk i grupp. Undergång är när allt kommer omkring inget för mig.
(Soundtrack: Masshysteri - Dom Kan Inte Höra Musiken)
Comments
Reblogged from
an awkward [reality] break.